Ordvits XIII

Göran Gillinger: Du, här ska du få höra en grej.

Kim Sulocki: Ok.

Göran Gillinger: Ok. En liten unge står och gråter, och håller i en liten banjo. Jan Guilliou går förbi. Han frågar: Vad gråter du för. Ungen svarar: Jag har just fått höra en tragisk familjehemlighet. Jan Guilliou frågar: Vad var det för något? Var det hemskt? Var det som att gå i privatskola och inte tåla lite skit, för att därpå spöa det levande dagsljuset ur alla man ogillar? Ungen svarar: Nej. Min mamma heter Rosita och min pappa Tom. Jag fick just veta att mamma är döpt efter sin morsas favoritdricka, och att pappa är döpt efter innehållet i sin farsas plånbok. Och just det. Att mamma och pappa i själva verket är son och dotter till dessa personer, så mormor och farmor är samma person, samt att farfar och morfar är dito. Fy fan. Det förklarar förstås varför jag saknar tänder, har ett fungerande öra, är halvblind och lirar banjo, men ändå. Jan Guilliou säger: Jamen skärp dig ungfan. Testa att gå på Sigtuna eller Lundsberg och se hur det känns!

Kim Sulocki: Haha. Det här var den bästa hittils.