Humorpolisen meddelar

Många läsare vänder sig till oss och vill ha praktiska exempel på vad krogshow egentligen innebär. Krogshowredaktionen skulle vilja be er att sluta upp med det här eviga frågandet och be er att börja tänka själva.

Vi har dock beslutat att servera ett klart och tydligt exempel på krogshow i dess kanske renaste form.

1963 satsade Svensk TV på ny humor. Nöjesredaktionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle producera varsitt humorprogram. Stockholm valde att göra de s k Skäggprogrammen.

Följande referat är hämtat från en artikel av Martin Kristenson:

"Det första programmet i serien kallades Fasad. De följande avsnittenkallades i tur och ordning Segment, Modul, Relief och Fundament. Titlarna var en parodi på den tidens samhälls- och debattprogram som ofta hette saker i stil med Horisont, Prisma och Fokus.

När man ser Fasad i dag slås man av att det inte innehåller något av allt det som gjort skäggprogrammen så beryktade. Inga rapningar eller spolande toaletter, tvärtom har programmet en trivsam och föga provokativ ton, och är – åtminstone med dagens mått mätt – ganska harmlöst.

Programmet inleds på ett skenbart gravallvarligt sätt med Åke Söderqvist på kortsidan av ett stort konferensbord:”God afton mina damer och herrar och välkomna till första programmet i vår nya söndagsserie Fasad. Radions och televisionens uppgift är ju inte bara att roa och underhålla, utan också att fostra, värna och informera.”

Därefter presenteras Jan-Öjvind Swahn, som håller en kort, men knastertorr föreläsning om en gåtfull och isolerad folkgrupp, de s k barjetcherna, som lär utgöra resterna av ”en länge sen svunnen bronsålderskultur, ja kanske rentav ett pre-indoeuropeiskt populationsstratum”.

Swahns utläggning följs av en fiktiv dokumentärfilm av Yngve Gamlin, som handlar om denna märkliga folkspillra, och som gör ett nästan kusligt autentiskt intryck. Gamlin gör här en av sina berömda språkimitationer – filmens berättare talar på en fejkad, men mycket övertygande ryska – och inslaget bör rimligen ha satt åtskilliga myror i huvudet på TV-publiken.

Efteråt var hela gänget samlat kring konferensbordet för att kommentera filmen. Det var först nu som det blev tydligt för tittarna vilken inramning Skäggprogrammen skulle få: ett fiktivt planeringsmöte där sex TV-producenter diskuterar vilka inslag som ska visas i det program vi just ser. Alla kommer med sina förslag, men nästan alla avvisas av mötet. Ett av de få förslag som går igenom denna första gång är Edvard Matz idé om inrättandet av en Bitterhetsakademi, där ledamöterna kan få lufta sitt missnöje med tillvaron i stort. Akademin blir ett återkommande inslag i serien, och används för satiriska kommentarer till aktuella händelser.

Redan i detta första avsnitt lanserades också det uttryck som för alltid skulle komma att förknippas med Skäggen. Var och varannan mening inleds med orden: -Du grabbar…

Fasad avslutades med ett filmat inslag som uppgavs ge oss sanningen om hjältekonungen Gustav II Adolf, påpassligt visat tre dagar före Gustav Adolfsdagen. Kungen framställs här som en feg stackare som med hjälp av rökmaskiner själv sprider dimman över Lützen för att fienden inte ska få syn på honom. Han faller dock på eget grepp: när han försöker rida hem till Sverige förirrar han sig i dimman, rider rakt in i kokvagnen och drunknar. ”Ja, detta var alltså sanningen om Gustav II Adolf och slaget vid Lützen”, konstaterar Edvard Matz. ”Gustav Adolf blev inte med tiden tämligen fet, som vi har fått lära oss i våra historieböcker, det beror på ett tryckfel, han blev med tiden tämligen feg.”

Programmet, som vid det här laget överskridit sin sändningstid med fem minuter och inkräktat på Sportspegeln, slutar med att redaktionen dukar upp en brakmiddag i studion, äter med fingrarna och ropar på brudar. Första Skäggprogrammet var till ända."


Dessa program utlöste en folkstorm.

"Många insändare var särskilt upprörda över docent Jan-Öjvind Swahns närvaro i skäggpanelen. Hur kan en akademiker låna sig till något så tarvligt? ”Hur trivdes ni i detta språkliga nerbusningsgäng, som använde glosor och slanguttryck av lägsta klass? Ni besitter ju akademisk bildning!”, skrev ”F Eriksson”. ”Må det dröja innerligt länge innan han får en professur”, hette det på ett annat ställe."


Humorpolisen meddelar: mer krogshow än såhär kan man knappast bli.