I statlig tjänst del II

Det lackar som bekant mot jul, så även för oss som är i statlig tjänst. Eller jag kanske ska säga synnerligen för oss som är i statlig tjänst. Julen är nämligen högtiden nummer ett, två, tre, fyra och fem för statligt anställda. Julen är oerhört viktig. Inte bara för att statligt anställda är lediga, utan även för att vissa statligt anställda måste jobba. Staten som sådan tar inte ledigt vid jul. Begreppet ”24-timmarsmyndiheten” är tillämpligt oavsett om det är jul, påsk, midsommar, begravning eller fredag. Julen finns där för att de statligt anställda som är lediga ska kunna se ner på de statligt anställda som tvingas jobba. Vid möten, lunchraster och fikaraster pratar man om vem som är ledig och vem som ska jobba. De som är lediga säger att de är ”less” och ger de som ska jobba stöd och uppmuntrande ord. I själva verket ser de som är lediga ner på de som ska jobba. Så är det i statlig tjänst.

Innan jul är det mycket att göra i statlig tjänst. 31 december är som en inofficiell deadline för allt, även fast verksamheten kommer att fortsätta på precis samma sätt efter helgerna. Dessutom kräver de statligt anställda att december skall innehålla en massa skoj. Det ska ätas julbord, det ska bakas pepparkakshus (inte på arbetstid så klart, frivilligt på fritiden!) och det ska julfikas. Det är bråda dagar i statlig tjänst när det lackar mot jul!

Vid julfikat bjuds det på skinkmackor och pepparkakor. Det slås på stort. Det finns tre sorters senap, julvört och annat smått och gott. Det ska det göra. I statlig tjänst ska det finnas tre sorters senap, annars är det inte på riktigt. Vid julfikat, som intas i Lunchrummet, köar alla statligt anställda fram till bordet där skinkan, brödet och de tre sorterna senap finns. Man brer sedan sin egen smörgås och sätter sig vid gott mod på sina vanliga platser i Lunchrummet, helst efter personalkategori och/eller löneklass. Då staten bjuder på skinkmackor vaknar höken i alla till liv. Staten köper som regel in skinka, gärna från Statens Skinkinstitut (SSI) i Lindesberg. Trots att SSI avlat fram en särskild sorts gris för att producera skinka till julfikat på alla statliga myndigheter, där varje skiva skinka skall vara exakt lika stor kan det ibland uppstå missöden. Skulle det då hända att en statligt anställd får en större eller tjockare skiva skinka än en annan statligt anställd måste detta dryftas; en sådan orättvisa får absolut inte förpassas oberörd. Diskussionen under julfikat handlar således uteslutande om hur mycket skinka var och en i statlig tjänst fick.