Thursday, January 26, 2006

Humorpolisen meddelar: Monarki
















Monarki (från gr. monos arkhein, "en härskare"), är ett statsskick där statsöverhuvudet är monark; kung, drottning, kejsare eller dylikt. Det har tidigare i historien ofta funnits valkungadömen, men i nutida monarkier går tronen nästan alltid i arv, inom en och samma ätt.

Det finns olika former av monarkier. En viktig distinktion är den makt monarken besitter;

* Absolut monarki: Här har monarken enväldig makt.
* Konstitutionell monarki: Här är monarkens maktbefogenheter reglerade i en grundlag, där monarken inte själv kan tillvälla sig ytterligare makt. Sverige är en konstitutionell monarki - se Sveriges tron och successionsordningen.

Man skiljer också på arvsmonarki och valmonarki. Sen finns det monarkier där kungen är HEEEEELT jävla fleppo.

En diskussion kring några stämningsansökningar + krogshowen retro

OK, vår publik har skällt lite på oss för att vi varit lite lata med inlägg på sistone. Det finns förklaringar. Våra "Bronco Buster"-skämt har tagit hus i helvete, och vi har tvingats sitta i isolerade celler på moderaternas riksdagskansli tre nätter i rad. För första gången någonsin har vi sett moderater och sossar stå enade bredvid varandra, med starka jävla förhörslampor mitt i plytet på oss, med argsinta frågor om "Hur visste ni det? Hur faaan visste ni det?" Det roliga är att vi inte alls kände till den sanna historien om GP och CB. Det var bara ett meningslöst skämt, men det tog hus i helvete borta i riksdagshuset. Först när vi lyckades övertala de berörda parterna om att vi bara hittade på, blev vi släppta.

Nåväl. Det finns två gamla retro krogshows-skämt co-skrivna av Storebror Buller, som kommer att redovisas här på bloggen så småningom. Jag ska kort berätta om de båda:

Det så kallade Café String-skämtet bygger på att Café String en gång i tiden sålde sitt möblemang till hugade gäster och fick in nya möbler eftersom. En dag när vi var där slumpade det sig så att ALLA normala sittmöbler var ersatta av gynekologstolar, i vilka folk smuttade på sina café con carne i lugn och ro.

Historiens bästa sexscener ur filmens värld bygger på att Hans Wiklund och Nils-Petter Sundgren listar sina bästa sexscener. Nils-Petter spårar ur lite när han närmar sig topp tre, där bland annat Jodie Foster i Anklagad, och en märklig scen ur huliganfilmen ID, samt en "gruppsex-scen" ur Baisse Moi [ursäkta stavningen, våra franska läsare] intar toppositionerna.

Monday, January 23, 2006

Humorpolisen meddelar

Många läsare vänder sig till oss och vill ha praktiska exempel på vad krogshow egentligen innebär. Krogshowredaktionen skulle vilja be er att sluta upp med det här eviga frågandet och be er att börja tänka själva.

Vi har dock beslutat att servera ett klart och tydligt exempel på krogshow i dess kanske renaste form.

1963 satsade Svensk TV på ny humor. Nöjesredaktionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle producera varsitt humorprogram. Stockholm valde att göra de s k Skäggprogrammen.

Följande referat är hämtat från en artikel av Martin Kristenson:

"Det första programmet i serien kallades Fasad. De följande avsnittenkallades i tur och ordning Segment, Modul, Relief och Fundament. Titlarna var en parodi på den tidens samhälls- och debattprogram som ofta hette saker i stil med Horisont, Prisma och Fokus.

När man ser Fasad i dag slås man av att det inte innehåller något av allt det som gjort skäggprogrammen så beryktade. Inga rapningar eller spolande toaletter, tvärtom har programmet en trivsam och föga provokativ ton, och är – åtminstone med dagens mått mätt – ganska harmlöst.

Programmet inleds på ett skenbart gravallvarligt sätt med Åke Söderqvist på kortsidan av ett stort konferensbord:”God afton mina damer och herrar och välkomna till första programmet i vår nya söndagsserie Fasad. Radions och televisionens uppgift är ju inte bara att roa och underhålla, utan också att fostra, värna och informera.”

Därefter presenteras Jan-Öjvind Swahn, som håller en kort, men knastertorr föreläsning om en gåtfull och isolerad folkgrupp, de s k barjetcherna, som lär utgöra resterna av ”en länge sen svunnen bronsålderskultur, ja kanske rentav ett pre-indoeuropeiskt populationsstratum”.

Swahns utläggning följs av en fiktiv dokumentärfilm av Yngve Gamlin, som handlar om denna märkliga folkspillra, och som gör ett nästan kusligt autentiskt intryck. Gamlin gör här en av sina berömda språkimitationer – filmens berättare talar på en fejkad, men mycket övertygande ryska – och inslaget bör rimligen ha satt åtskilliga myror i huvudet på TV-publiken.

Efteråt var hela gänget samlat kring konferensbordet för att kommentera filmen. Det var först nu som det blev tydligt för tittarna vilken inramning Skäggprogrammen skulle få: ett fiktivt planeringsmöte där sex TV-producenter diskuterar vilka inslag som ska visas i det program vi just ser. Alla kommer med sina förslag, men nästan alla avvisas av mötet. Ett av de få förslag som går igenom denna första gång är Edvard Matz idé om inrättandet av en Bitterhetsakademi, där ledamöterna kan få lufta sitt missnöje med tillvaron i stort. Akademin blir ett återkommande inslag i serien, och används för satiriska kommentarer till aktuella händelser.

Redan i detta första avsnitt lanserades också det uttryck som för alltid skulle komma att förknippas med Skäggen. Var och varannan mening inleds med orden: -Du grabbar…

Fasad avslutades med ett filmat inslag som uppgavs ge oss sanningen om hjältekonungen Gustav II Adolf, påpassligt visat tre dagar före Gustav Adolfsdagen. Kungen framställs här som en feg stackare som med hjälp av rökmaskiner själv sprider dimman över Lützen för att fienden inte ska få syn på honom. Han faller dock på eget grepp: när han försöker rida hem till Sverige förirrar han sig i dimman, rider rakt in i kokvagnen och drunknar. ”Ja, detta var alltså sanningen om Gustav II Adolf och slaget vid Lützen”, konstaterar Edvard Matz. ”Gustav Adolf blev inte med tiden tämligen fet, som vi har fått lära oss i våra historieböcker, det beror på ett tryckfel, han blev med tiden tämligen feg.”

Programmet, som vid det här laget överskridit sin sändningstid med fem minuter och inkräktat på Sportspegeln, slutar med att redaktionen dukar upp en brakmiddag i studion, äter med fingrarna och ropar på brudar. Första Skäggprogrammet var till ända."


Dessa program utlöste en folkstorm.

"Många insändare var särskilt upprörda över docent Jan-Öjvind Swahns närvaro i skäggpanelen. Hur kan en akademiker låna sig till något så tarvligt? ”Hur trivdes ni i detta språkliga nerbusningsgäng, som använde glosor och slanguttryck av lägsta klass? Ni besitter ju akademisk bildning!”, skrev ”F Eriksson”. ”Må det dröja innerligt länge innan han får en professur”, hette det på ett annat ställe."


Humorpolisen meddelar: mer krogshow än såhär kan man knappast bli.

Saturday, January 21, 2006

Humorpolisen funderar: Ländervitsar vs. kryddskåpsvitsar?

Vi behöver input. Vi kan inte bestämma oss för huruvida ländervitsar eller kryddskåpsvitsar är roligast. Skriv och rösta i kommentarerna nedan.

Exempel på ländervitsar

"Du, Småland, i vilket land gillar man citroner?"
"Vet inte"
"Surinamnam"

"Du, Småland, i vilket är man aldrig riktigt mätt?"
"Vet inte"
"Hungern"

Etcetera.

Exempel på kryddskåpsvitsar

"Vem har kryddskåpets största kuk?"
"Vet inte"
"Oregano"

"Vem är kryddskåpets coach?"
"Vet inte"
"Peppar"

Etcetera

Förslag till dom

De är rätt tråkiga båda två. Särskilt i skriven form. Om man är packad och får papegojskratta så man sprutar ut vin och snittar samtidigt, då är de fem kringlor båda två.

Friday, January 20, 2006

Inferno del II













Jag klarar inte av denna anonymiteten längre. Jag har därför beslutat att visa en bild på mig själv när jag har rakat mig och tagit av mig motorcykelhjälmen.

Humorpolisen meddelar

Viss osäkerhet rörande huruvida lyteskomik är roligt.

http://www.vanilla.nu/temp/22tjejer.mpeg

Juryn är ute just nu, och återkommer om 40 månader.

Thursday, January 19, 2006

Saxat från manuskriptet till "krogshowen", del IX

[Scenen är denna: två statsvetare står och samtalar. En ung kyckling, nybliven doktor som just skrivit en lärobok; en gammal professor vid namn Nils Stjernquist]

Den unge: Jag har just skrivit en lärobok. Fan vad schysst att gå på nationer och snacka med unga statsvetarbrudar, och fråga dem "läser du A-nivån? Schysst. Jag skrev läroboken!".

Den gamle: Ja. Det är lite som för mig på 70-talet, när jag gick ut på krogen och frågade valfria damer "bor du i Sverige? Schysst. Jag skrev konstitutionen!"

Wednesday, January 18, 2006

Saxat från manuskriptet till "krogshowen", del VIII

Råsynopsis till första delen av det stående, poetiska inslaget kallat "Myshörnan" där aktuella svenska poeter läser rykande färska dikter. Först ut ur båset, direkt från Svartöstaden, Luleå, den enda svenske föttiåringen som är gammelfarfar, Mattias Alkberg!


"Jo, jag ska som läsa en dikt. Den går såhär:

Han fångade sparken med huvudet han hade tänkt alla tankar ändå Han stod inte upp när han fick den för full för att ens kunna gå Långsamt glömmer man bort allt också pojkar i manchestertyg men jag minns våra skrikiga stolar i köket och virveln på min kula av porslin Min vän hade kritvita tänder Hans kläder luktade rök så levande att det känns som om det jag som är död En blank dank låg så tungt i min hand Mer värd än kulor av glas En dank Frank Jag kommer aldrig närmre än så En blank förmiddag i handen på Frank Han fångade sparken med huvudet Som att nicka en fotboll i mål Som att kasta en sten högt över taken och klättra dit ingen kan nå Långsamt glömmer man bort allt också träskor och Gul Blend i smyg men jag minns saker han sa som gjorde mig större äldre inte så blyg På hans jacka satt fyra märken Hjältar i glittrande tyg Slade, Kiss, Bowie & Sweet, året när Pinups var ny En blank dank låg så tungt i min hand Mer värd än kulor av glas En dank Frank Jag kommer aldrig närmre än så En blank förmiddag i handen på Frank Nu är jag större, nu är jag äldre äldre än du Nu är jag större, större än du En blank dank låg så tungt i min hand Mer värd än kulor av glas En dank Frank Jag kommer aldrig närmre än så En blank förmiddag i handen på Frank. Sommarklänning och blod i skorna."

Skämt som inte kom med i "krogshowen", del VI

Utvecklat synospis till sketchen "Bronco Buster, part II"










Carl Bildt och Göran Persson hotar att stämma brallerna av oss, av denna anledning har vi inte råd att ha med detta skämt i krogshowen.

Humorpolisen meddelar

Jag vet, lite svågerpolitik, men nästan allt han rör vid blir guld. Tänk om Svenska Filminstitutet eller SVT hade haft ballar nog att ge honom pengar, så mycket rikare vi skulle vara som människor om Johannes Nilsson gavs fritt spelrum i våra medier?

www.fansin.tk/smak

Detta tycker vi är humor. Som exempel på icke-humor: Adde Malmberg.

Inferno del I

Jag klarar inte den här anonymiteten längre. Därför har jag beslutat att publicera en bild på mig och Gwendur.

Saxat från manuskriptet till "krogshowen", del VII

Råsynopsis till den första av intervjuerna till det stående, dokumentära inslaget om relationer som heter "Varför vill man inte vara lik sina föräldrar?" Och kom ihåg, det är mannen som skrivit brevet som kommer att agera i krogshowen!

"Det var en gång för tre veckor sen. Jag hade varit på julfirande hemma i Luleå och kommit hem till min lägenhet. Beslutet var redan taget. Mina närmsta vänner redan informerade om vad som komma skulle.Tiden med mustasch var över. Det hade gått för långt. Ibland måste man ta tuffa beslut och gå vidare i livet.

Under julledigheten hade jag haft kval. Ska jag eller inte? Å ena sidan ville jag inte fastna med en viss ansiktsprydnad så här tidigt i livet. Å andra sidan gillade jag mitt utseende med mustasch. Men så en kväll kom dödsstöten. En gammal klasskamrat sa att hon måste få prata med mig enskilt. Hon hade något viktigt att ta upp. Vi gick undan och hon förklarade från sitt innersta hjärta att jag måste ta bort 'den där mustaschen, du ser ut som din far!'

Mina tankar gick tillbaka till en svunnen tid i min barndom, ett minne som etsat sig fast. Min familj firade en av många lyckliga jular tillsammans och skulle åka och hälsa på någon släkting. Plötsligt tar min far ett beslut som får hela familjen att vända honom ryggen. Hans söner tittade konstigt på honom, grät, sa att de inte tyckte om honom längre och hans fadersroll ifrågasattes. Färden till släkten var en plåga, spänningarna under middagen påtagliga. På vägen hem ångrade min far sig till allas vår glädje. Han skulle spara ut mustaschen igen och aldrig mer raka av den.För att inte fastna plockade jag alltså upp rakhyveln den där kvällen för några veckor sedan. Det var över ett år sen sist men hade lika gärna kunnat vara tjugo. Tio förväntansfulla minuter senare stod jag framför spegeln och betraktade.Jag liknade inte min far längre. Spegelbilden liknade den man som tog bort mustaschen en jul för femton år sen.

Det tog länge innan jag förlikade mig med att likna denne man. Men hellre svika en blogg nu än svika sina barn i framtiden."

Tuesday, January 17, 2006

Humorpolisen meddelar

Den här veckan har två saker passerat revy, två saker som utger sig för att vara roliga - men som inte är det:

Idrottsgalan väljer att plocka in alla värdelösa element ur en firmafest (exempelvis usla imitatörer, exklusive Robert Gustafsson) och kombinera dem med en typ av mobbningshumor som var populär på min högstadieskola (man spelar på att Brolin är korkad och fet, man spelar på att Wassberg är sur och tvär, samt att Stenmark inte är det smartaste djur som gud skapat). Slutsatsen är att idrottsgalor, firmafester och mobbningshumor INTE är krogshow. Däremot KAN idrottsgalor vara krogshow om Gwendur och Föttiåringen får vara värdar för evenemanget, vilket man kanske kan tänka på till nästa år.

Nisse Hult-skiten med Johan Glans, Loa Falkman, Sissela Kyle och Johan Rheborg hade premiär i veckan. Vi vill markera att vi i grunden gillar Johan Glans och Johan Rheborg, men samtidigt vill vi markera att Lundaspexet Djingis Khan eller något annat jävla studentspex överhuvudtaget inte blir ett satans dugg roligare bara för att man plockar in Glans och Rheborg. Nisse Hult-skiten är fullkomligt värdelöst snömos som mer påminner om avslutsningssketcherna som Björn Sjö var delaktig i under niornas avslutningsfest på Eneskolan sommaren 1988. Vi vill tydligt markera vårt missnöje med SVT att de finansierat detta usla, värdelösa och humorbefriade projekt, och inte ens gett oss projektpengar till vår krogshow som vi tänkt sätta upp Hamburger Börs, där SVT får inspelnings- och sändningsrättigheter. Världen är så satans jävla helvetes orättvis. Att Nisse Hult-skiten överhuvudtaget sett dagens ljus i statlig television är ett tydligt tecken på att marknadskrafterna på humorfronten inte existerar. Satan också.

Skämt som inte kom med i "krogshowen", del V

[Passfoto på pinte, text under]

"Journalist: världens äldsta yrke"

Saxat från manuskriptet till "krogshowen", del VI

Utvecklat synopsis till sketchen "Krut"

Mitt på scenen, i en stor boxningsring, pågår en match i K1. De tävlande är den svenske kämpen Jörgen Kruth och en fet japan. Kruth är överlägsen och den fete japanen får ta emot mycket stryk.

Gwendur och Föttiåringen sitter vid sidan av ringen och agerar kommentatorer. När Jörgen Kruth smäller in truten för den fete japanen hörs följande från kommentatorsbåset:

- Den var det krut i!
- HahaHAAAhaa! (papegojskratt).

Monday, January 16, 2006

Ordvitsar = krogshow?

Många har kommit fram och frågat mig hur förhållandet "ordvits" och "krogshow" egentligen ser ut. Svaret är: "det beror på". Alla ordvitsar är nämligen inte dåliga. Som en generell regel kan man säga följande: om Ingvar Oldsberg eller Arne Hegerfors drar en ordvits, så är det tråkigt. Om jag eller föttiåringen drar den, så är det kul.

Jag ska ge ett exempel. Säg att Arne Hegerfors refererar en K1-match, och Jörgen Kruth smäller in truten för en fet japan. Då säger Arne: "Det var krut i den högern du!" Det är inte kul.

Säg istället att jag sitter på Dovas på Kungsholmen och drar salta vitsar för förbipasserande fyllon. Säg att jag säger såhär:

"Hördu, Småland, vetu i vilket land man knullar mest?"
"Nä."
"Jo, i Skott-irått-land"

Detta senare är exempel på en bra ordvits. En annan bra ordvits är:

"Hördu, Norrland, vetu vem som är kryddskåpets stössta rövhål?"
"Nä."
"Anis"

Ni ser. Alla ordvitsar behöver inte vara värdelösa, precis som att all funk inte görs av fjuniga idioter med hästsvans som lärt sig slappa på en bas på någon folkhögskola i Dalarna. Med andra ord: En bra ordvits KAN vara krogshow.

Sunday, January 15, 2006

Sidekicken del II

Vi har vid det här laget introducerat några karaktärer i krogshowen. Några återkommande, t ex Progg Romen och hans hund Borderline Collien, och andra som bara dyker upp vid ett tillfälle, t ex Bettan, Rudolf och Robert.

Efter sedvanligt manusmangling och utskottsbehandling har författarna nu beslutat att introducera ytterligare en återkommande karaktär. Progg Romen blir man, som vi i tidigare inlägg framfört, eventuellt trött på. Dennes sidekick är alltså Bordeline Collien. Vi har dock kommit fram till, efter publikstudier, att man tröttnar något även på denna karaktär. Vi har därför beslutat att ge sidekicken en egen sidekick. Det går att finna analogier med den svenska kungafamiljen. Kungen har sin Silvia som sidekick, och hon har i tur har kungabarnen och Prinsessan Lillian. Borderline Collien har därför begåvats med en liten kamrat, som är vän, älskare och måltid i ett.

Krogshow proudly presents:

Fläskharen!

Friday, January 13, 2006

Skämt som inte kom med i krogshowen del IV

Utvecklat synopsis till sketchen "Fråga Lund"




Vicky von der Lancken, Hasse Wallman och Jan-Öyvind Swahn hotar att stämma brallerna av oss, av denna anledning har vi inte råd att ha med detta skämt i krogshowen.

Skämt som inte kom med i krogshowen del III

Utvecklat synopsis till sketchen "Bronco buster"





Vicky von der Lancken och Hasse Wallman hotar att stämma brallerna av oss, av denna anledning har vi inte råd att ha med detta skämt i krogshowen.

Disclaimer II - Vad är Krogshow?

Som vi tidigare konstaterat väcker krogshow många frågor och det verkar vara många därute, vid universitet och privata forskningsinstitut över hela världen, som undrar. Bara i morse restes frågan av ett så kallat wino när jag passerade på min morgonpromenad. Replikskiftet löd:

- Oh! Du e ju den dära, vahettere (host, slem, hosthost, slemslem) vahettere. Du. Det e ju du som e han!
- Ja, det ar jag som är Föttiåringen. Sannerligen. Det är dagsens sanning!
- Oh, vahettere, vahettere. Bombmannen. Tingström. Det e ju du som e han. Vahettere, vahettere (slemslem, hosthost). Du Tingström. Vad e egentligen krogshow?
- Ja du, min bäste herr Wino. Krogshow är humor i dess absolut renaste form. Läs bloggen vettja!
- Ja, Herr Bombmannen Tingström. Det ska jag göra, sannerligen. Jag e blott ett simpelt Wino, och jag må ha försummat mina nio barn och min hustru och min hemlige älskare, men jag ska läsa bloggen. Det ska jag (slemslem, hosthost).

Därefter fortsatte vi åt vara olika håll, var och en till sin dags gärning.

Jag måste infoga några saker som kanske inte var helt klara i det förra inlagget:
- Lennie Norman är Anti-Krist
- Charlie Norman och Robert Wells är roliga att se på. Det är krogshow att se på dem.
- Rhapsody in Rock, Boogie Woogie och rutiga kavajer är inte krogshow, vare sig alternativt eller kumulativt.

Disclaimer

OK. Vi tar på oss det. Förra posten var lite osmaklig kanske, men väl lite filosofiskt intressant. Och hur som helst illustrerar den en viktig poäng, som jag kort ska behandla.

Någon frågar sig kanske varför den petades bort ur krogshowen? Jo, för att det är farligt nära att vara ett så kallat Lennie Norman-skämt. Och att associeras med Lennie Norman, det vill man bara helt enkelt inte bli. Det finns kanske en två-tre saker man inte hellre vill bli associerad med, och det är typ Hitler, Stalin och Kenneth Branagh-filmer. Sexskämt är generellt sett enormt tråkiga. Lennie Norman är generellt sett tråkig.

Charlie Norman, däremot, är fruktansvärt rolig. Att se på, vill säga. Jag har för mig att han har spelat piano med Robert Wells. Det är skitkul. Det är krogshow.

Skämt som inte kom med i "krogshown", del II

Fyllesynopsis till sketchen "Sex"

[Monolog från en snickare i Mölnbo]

"Alltså. Min tjej gillar analsex. Och jag gillar att hon gillar det. Det är inget konstigt med det. Jag läste en artikel i Science som sa att alla gillar analsex, utom töntar. Och tönt, det är jag inte. Iallafall. Min tjej gillar analsex. Och det är OK. Men så började jag tänka. Om hon får tarmcancer och tvingas till stomioperation, vad gör vi då? Jag dryftade frågan med en kompis till mig som läst 10 poäng kriminologi på högskolan innan han blev galen och förtidspensionerad, men han sa till mig att det basically finns tre alternativ. Såhär sa han: (1) Sluta ha analsex. (2) Fortsätta köra henne i ringen därbak, men att han inte riktigt visste vad som skulle hända. Förmodligen skulle det kännas konstigt utan tarm. (3) Det kommer att sticka ut en tarmstump på magen. Du kan testa att få in penis där."

Nota bene: om någon sexolog läser det här, får ni gärna lösa snickarens problem genom att ringa honom. Han har hemligt nummer.

Skämt som inte kom med i "krogshowen", del I

Utvecklat synopsis till sketchen "Lund"

Thursday, January 12, 2006

Saxat från manuskriptet till "krogshowen", del V

Kort utkast till sketchen: "När Kalle och Mackan bodde ihop".

[Scenen: Det är fredagkväll. Klockan börjar krypa fram mot 23. Vi befinner oss på övervåningen i ett hus ute i Spånga. Där på övervåningen bor Kalle och Mackan. De sitter i ett varsitt hörn av en soffa och glor på någon rulle. Låt oss säga att det är en Ben Stiller-greja. Eller vad fan som helst. Båda ser vansinning uttråkade ut.]

Kalle: Eh, du Mackan. Jag tror jag drar.

Mackan: Uhum.

Kalle: Uhum. Jag tror jag drar till Göta Källare, du vet, Klamydiagrottan. Tänkte sprätta en femtitaggare eller nått.

Mackan: Uhum.

[Kalle reser sig opp]

Kalle: Vänta inte uppe. Det blir nog sent.

[Kalle går mot hallen. Tar på sig sin jacka. Går ut igenom dörren. Nerför trapporna. Ut genom utedörren. Ut på grusgången. Ut på vägen. Nerför backen mot Spånga station. Kliver på pendeln söderut. Sitter och ser mer uttråkad ut än vad jag gjorde när jag såg Sverige - Turkiet i EM 2002, det vill säga superuttråkad. Hoppar av pendeln vid Stockholm central. Byter där till tåget mot Södertälje. Åker vidare söderut, fortsätter se uttråkad ut. Gör absolut inget mer än att stirra ut genom fönstret. Kommer slutligen till Södertälje hamn. Kliver av. Byter tåg, nu åkande mot Gnesta. Tåget rullar i sakta mak. Väl framme i Järna kliver han av. Nu blir det inga mer fordon, för han börjar knata, knata de 2-3 kilometrarna till Eneskolan. Väl framme vid Eneskolan går han fram till gympasalen, plockar han fram några instrument ur innerfickan, mixtrar med låset, och tar sig in. Han går in genom omklädningsrummet med larmet dånande i öronen, öppnar dörren till själva gympasalen, tar fram en trumpinne ur innerfickan, och kastar in den i mitten av lokalen. Lugnt och sansat vänder han sig om, går ut ur den dånande lokalen, och knallar - omisstänkt, prydlig och finklädd - bort mot pendeltågsstationen igen. Han sätter sig där på en bänk, somnar och inväntar det första morgontåget. Det går 05:41. Han kliver på, byter i Södertälje, byter i Stockholm, och ramlar in på övervåningen i Spånga. Där sitter Mackan fortfarande på sin sida i soffan och kollar på ytterligare en Ben Stiller-rulle. Mackan tittar lite smått ointresserad upp på Kalle]

Mackan: Oh fan. Du är tillbaka. Hur var det i Klamydiagrottan? Blev det någon femtitaggare? Hur var det egentligen?

Kalle: Eh. Som att kasta in en trumpinne i en gympahall.

Wednesday, January 11, 2006

Introduktion - Saxat från manuskriptet till "krogshowen", del IV

Det är givetvis av mycket stor vikt att en krogshow inleds på ett sådant sätt att publiken naglas fast vid långborden. Att presentera banbrytande kontroversiell humor i samband med intag av föda kräver att man går ut 100% och sedan ökar. Vår krogshow inleds med följande sketch:

Utvecklat synopsis till sketchen "Robert"

Scenen är mörk, ridån nere. Spotlights spelar över det mörkt vinröda draperiet. Stämningen i lokalen är mycket förväntsfull, både på maten som strax serveras och på vad för spetsfundigheter de berömda upphovsmännen kokat ihop den här gången. En telefonsignal ljuder genom salongen.

- Ja, det är Bettan!
- Hej det är jag, Rudolf.
- Nej men hej. Hur är det med dig. Gick det bra att tvätta bilen innan jobbet i morse?
- Ja, det gick bra. Hur har din dag varit?
- Bara bra. Den där sabla labassistenten går mig på nerverna bara.
- Skit i det, hennes praktik är ju snart slut, då slipper du henne.
- Ja, det har du rätt i. Hur gick det med intervjun med Kommunalrådet? Svarade han som du ville?
- Jodå, det gick väl bra. Lite dimridåer som vanligt du vet. Inga raka svar. Du, jag tänkte att vi skulle ha det lite mysigt ikväll. Ska jag köpa med lite kallskuret och några goda ostar på vägen hem så kan vi öppna en vinare eller så?
- Det låter jättebra tycker jag, vi har en fin Chateau-Neuf du Pape hemma som vi har sparat. Vi sprättar den!

Efter detta replikskifte följer en stunds lite pressande tystnad. Det är som om både Bettan och Rudolf vill säga det, men inte vågar för att de inte riktigt vet var den andra står. Till slut tar Rudolf mod till sig.

- Du, det var en sak. Jag hatar Robert.
- Jag vet alskling. Jag hatar också vår son.

Saxat från manuskriptet till "krogshowen", del III

Råsynopsis till den första av intervjuerna till det stående, dokumentära inslaget om relationer som heter "Varför höll det inte?"

[I bild: en kort, överviktig man med begynnande flint; det hår som existerar är mjälligt och flottigt. Han bär Chinos, en vit-rödrandig slipover, och under den, en gul skjorta. Denne man drar denna monolog, lite tyst, lite nervöst].

- Ja. Hmmm. Jo. [Lång tystnad]. Det är så att min tjej och jag just har gjort slut. Det är riktigt tråkigt. Hon var snygg. Hon har ett bra jobb. Mina föräldrar gillade henne. Men... [lite förvirrade blickar ner mot skorna, rösten stockar sig en aning], nu är det alltså slut. [Tystnad]. Ni undrar kanske varför. [Tystnad]. Jo. Hmmm. Ja. Vi hade helt enkelt väldigt olika intressen. Jag gillar ju mysiga hemmakvällar. Romantiska komedier typ Sömnlös i Seattle, Du har mejl, ja, ni fattar. Långpromenader. Plocka svamp i skogen och läsa deckare i uppkrupen i tjejens knä när det regnar ute. Och hon. Ja, hon gillar brutalt analsex, gärna i gangbang, med muskeluppumpade cracknegrer. [Tystnad]. Ja. Så det tog slut.

Tuesday, January 10, 2006

Saxat från manuskriptet till "krogshowen", del II

Utvecklat synopsis till sketchen "Schaffer"

I rutan: Inzoomade fingrar som lirar loss ett solo på en elgitarr. Fingrarna tillhör en svart man.

Bilden zoomas ut. Man ser nu gitarristen i helfigur. Det är en svart/färgad gitarrvirtuos. Tungan i hans mun far som en epileptisk kobra runt och utanför munnen så kinderna bågnar under trycket.

Längst ner i bildens nederkant en anspråkslös bildtext:

Janne Kaffer.

Monday, January 09, 2006

Saxat från manuskriptet till "krogshowen"

Utvecklat synopsis till sketchen "Lennart".

I starkt inzoomad närbild: en skivstång som står på marken.

Runt skivstången: grova, håriga fingrar som tar ett stadigt grepp. Någon förbereder sig för marklyft.

Bilden zoomas ut en aning. Man ser torson på en muskulös man i tyngdlyftaroutfit, men inget ansikte. Torson, ett par muskulösa lår, ett par håriga smalben.

Bilden stannar där en stund. Man ser tyngdlyftarens fullkomliga muskulösa anspänning, och precis när marklyftet görs zoomas bilden ut.

Vid utzoomningen får man se tyngdlyftarens ansikte. Det är en tyngdlyftare som är hårdsminkad, riktigt jävla hårdsminkad, likt ett rumänskt crackluder.

I bildens nederkant, en anspråklös liten bildtext:

Lennart "Hora Hora" Dahlgren

Side-kicken

OK. Nu har vi varit uppe i de teoretiska abstraktionerna, och nu vänder vi oss åter mot praktiken - vårt eget krogshowsprojekt. Vi fortsätter nu på temat "krogshowens karaktärer".

För några inlägg sedan redogjorde vi för en av krogshowens bärande institutioner - Progg-romen. Det arbetssamma med stående inslag av progg-romens karaktär, är att de stående inslagen tenderar till att bli lite jobbiga i längden (vem tröttnade inte på Galenskaparnas "Farbror Frej"? Johan Rheborgs VD-karaktär hos Killinggänget? Lorrys Farbror Bosse?).

För att fräscha upp en karaktär som är lite på dekis krävs något nytt. Detta nya kan bestå i... en side-kick! Vad skulle Helan vara utan sin halvan? Vem skulle Batman vara utan sin Robin? Hasse utan Tage? Göran Persson utan det komiska geniet Bosse Ringholm (kom igen, försök inbilla mig att det här med den missade telefonpåläggningen var ett MISSTAG... solklart ett valstrategiskt knep från sossarna för att locka röster hos alla oss som uppskattar komedienner som Ringholm).

Nåväl. Progg-romens side-kick i vår krogshow är en argsint liten voffsing som hela tiden befinner sig på gränsen till nervsammanbrott, nämligen Borderline Collien.

Saturday, January 07, 2006

Vad är krogshow? - ett teoretisk ramverk.

Det är hart när omöjligt att definiera vad en krogshow egentligen är. Många stora män och kvinnor har genom alla tider försökt sig på att skapa en enhetlig och allomfattande definition av detta fenomen som fängslat så många människor under så många sekler; redan de gamla grekerna diskuterade fenomenet. I modernare tid finns månget försök till definition, det allra mest berömda kanske The Honorable Justice Oliver i det berömda rättsfallet Attorney General v Abrams från US Supreme Court 1934. Låt mig citera:

”Krogshow avoids all our efforts of definition. It is not a matter of just slamming doors and serving plankstek, but a higher form of art, and as such incomprehensible to the average man on the street. However, I know krogshow when I see it.”

Begreppet undslipper att inordna sig, och det ter sig därför enklare att förklara vad krogshow inte är.

Krogshow är inte:
Smäll-i-dörren-fars med Ulf Brunnberg på Folkan
Albert & Herbert
Söndagsnöje
Lördagsnöje
Snickarglädje
Här är ditt liv med Lasse Hallström
Fråga Lund, och då särskilt inte Jan-Öyvind Swahns briller (vilka vi i och för sig återkommer till senare)
Bussresa
Musikalnummer
Peter Harrysson
Arthur Sultan, The Surrey Mystic
Mr U. Mayhem
Jag och jag själv

Denna uppräkning syftar inte till att vara extensiv, men är ett, efter år av empiriska studier, mycket fullödigt svar på frågan ovan. Fortsättning lär följa…


Thursday, January 05, 2006

Vad är krogshow?

Vad är egentligen en krogshow? Har krogshowen något existensberättigande i en modern demokrati? I en modern marknadsekonomi? Vad kan denna urgamla humorform få för återverkningar på en alltmer globaliserad värld där de rika blir allt rikare och de fattigare allt fattigare? Är krogshowen inte bara ett spel? Är konceptet föråldrat? Kan man finna analogier med det antika Rom där de styrande klasserna förtryckte pöbeln genom att erbjuda bröd och skådespel? Är överhuvudtaget bröd och skådespel en fungerande symbios, kan intagandet av fet och salt mat i kombination med banbrytande kontroversiell humor verkligen funka eller tar dessa till synes diametrala motsatser ut varandra fullkomligt? Hur kan man egentligen motivera denna konstform? Står krogshowandet i överenstämmelse med Sveriges konventionsåtaganden, såväl inom EU som internationell rätt? Är det egentligen etiskt försvarbart att spendera tid och pengar* på detta?

Det är bl a dessa svåra frågor som denna blogg skall försöka svara på. Vi som beslutat att författa denna blogg hoppas att frågorna väcker intresse. Kom gärna med egna frågor och funderingar, eller som Robban Aschberg brukar säga, "häng med!".

*1999 spenderade Sverige drygt 12% av BNP, eller ca 300 000 miljarder, enbart på krogshower. En medelstor krogshow kostar i genomsnitt ca 15 miljoner kr, detta innebär att enbart under 1999 producerades 20 miljoner krogshower i Sverige. Dessa siffror kan tyckas höga, men vi kom först på 23:e plats i världen. Krogshower i Sverige 1975-1999, SOU 2000:23

Progg-romen

I en krogshow är det av yttersta vikt att ha återkommande karaktärer som ett slags stående inslag. Någon som håller ihop den mest spretiga, smetiga story. Någon som, när Eva-Britt från Strömstad slutar tycka att showen är kul, att plankan smakar skosula och börjar längta tillbaks till sin mustaschprydde Bengt-Sören, rycker tag i publikens skratt-tarmar och får evenemanget tillbaka på rätt spår. Den karaktär som sköter denna uppgiften i vår krogshow är "Progg-romen".

Det rör sig med andra ord om en gitarrspelande zigenare som går runt med pipskägg, palestinasjal och allmänt småskitiga kläder. Progg-romen sjunger, som namnet indikerar, proggmusik. Men det är inte vilken proggmusik som helst. Nej. Det rör sig om en zigenare som är fly förbaskad över världskapitalismen och hur den smeker Israel medhårs. Jajamen. Han ogillar judar. Det är en zigenare som sprider sitt antikapitalistiska och antisemitiska budskap med musikens kraft. Det, mina vänner, är karaktären som håller samman vår krogshow - Progg-romen.

Tuesday, January 03, 2006

Onelinern

En humorform som gör sig mycket bra i krogshowssammanhang är den s k onelinern. Varför ändra ett vinnande recept? Av denna anledning kommer krogshowen att innehålla många oneliners. Här är ett smakprov:





Häst mot folkgrupp!

Märk väl att onelinern levereras med versal i början samt avslutas av ett utropstecken. Detta innebär att skämtet måste uttalas med viss schvung. Med tanke på slagkraften bör man vänta med detta skämt tills publiken tagit snapsen. Det är inte roligt med landsortsfabrikörer som sätter akvavit i halsen.

Monday, January 02, 2006

I begynnelsen var krogshow

Krogshowen är det äldsta kända forumet för humor. På Afrikas horn har man hittat spår av långbord, plankstek, starköl och såna där dörrar som Eva Rydberg brukar slänga i på Parkteatern i Helsingborg. För att tolka framtiden krävs som bekant stora kunskaper om historien. Det är av denna anledning som vi valt världens äldsta humorform för att ta den svenska humorn in i framtiden.